Slottet som försvann – historien om Stora Hornsberg

En av de stadsdelar i Stockholm som i dagarna genomgår den kanske mest genomgripande förändringsprocessen i huvudstaden är västra Kungsholmen där gamla industribyggnader har rivits i snabb takt för att ge plats åt nya bostäder och kontor. Överraskande snabbt vänjer man sig dock vid det nya medan gårdagens stadsbild omärkligt försvinner in i glömskans töcken. Det är idag svårt att föreställa sig att västra Kungsholmen bara för några generationer sedan nära nog var att betrakta som ren landsbygd med ängar, åkrar och fält, fjärran från dagens stadsdel som genomkorsas av två av rikets främsta trafikleder i form av Essingeleden och Drottningholmsvägen. För att frammana en bild av gårdagens landskap blir man därför alltsomoftast hänvisade till att konsultera gamla fotografier, kartor och målningar.

Från 1600-talet är det klent bevänt med källor för västra Kungsholmen men påföljande sekel erbjuder däremot ett bättre utgångsläge om man vill göra sig en uppfattning om hur det såg ut. De mig veterligen första Stockholmskartorna som någorlunda ingående avbildar stadsdelen är den som Tillaeus ritade 1733 samt 1751 års Stockholmskarta. Långt in på 1800-talet inskränkte sig bebyggelsen i huvudsak till ensataka torp och gårdar. Det var egentligen bara slotten i Kristineberg och Hornsberg som utgjorde bebyggelse av det större formatet. Kristineberg tillhörde ursprungligen ingen mindre än den gamle fältherren Lennart Torstensson från det 30-åriga kriget. Torstenssons träslott revs redan på 1700-talet för att ge plats åt den sommarbostad som köpmannen Schröder i början av 1750-talet lät uppföra i hårlemansk stil. Vi kan fortfarande skymta Kristinebergs slott från tunnelbanan när vi åker ut mot Alvik även om byggnaden utseendemässigt har underkastats en del smärre förändringar under 1800-talet då den bl.a. tjänade som frimurarbarnhus.

Av det angränsande Stora Hornsberg finns dock inget spår kvar. Det gamla 1600-talsslottet, byggt som ett kvadratiskt torn i fyra våningar, tronade i ungefär 250 år invid Ulvsundasjöns strand på den plats där nu resterna av det gamla ölbryggeriet nu ligger. Första gången Stora Hornsberg avbildas är i en gravyr från 1670-talet som Erik Dahlberg ritade för sitt verk Suecia antiqua et hodierna. Egendomen uppkallades efter den förste ägaren riksrådet Gustav Horn som fick marken på 1640-talet. Som arkitekt städslades ingen mindre än Jean de la Vallée som också ritade Riddarhuset. Stilen beskrivs som nederländsk barock, en arkitekturstil som var förhärskande i Sverige vid mitten av 1600-talet för praktbyggnader. Gustav Horn gick bort redan 1657 och kan knappast ha hunnit njuta någon längre tid av sitt sommarställe. Efter honom har ägarbytena varit legio.

År 1759 erlägger köpmannen Johan Philip Möller en köpeskilling på 90.000 daler kopparmynt till den dåvarande ägaren av Hornsberg, fabrikören Anders Gnospelius. I oktober 1772 låter samme Möller göra en ingående uppmätning av ägorna som resulterade i en mycket detaljerad karta över Stora Hornsberg med omgivningar. Några år tidigare hade den unge kronprinsen Gustaf tecknat av området från Tranebergssidan och hans bevarade alster stämmer väl överens med Möllers karta. Kartan avslöjar en omfattande parkanläggning i traditionell barockstil med en långsträckt allé som leder fram till huvudbyggnaden i vars närhet man också återfinner ett värdshus, trädgårdsmästarbostad, ekonomibyggnader, fiskdammar m.m. men även ett nygrundat sockerbruk som Anders Gnospelius låtit uppföra kring 1750. Sockerbruket verkar ha omvandlats till ett bränneri under tidigt 1800-tal och ironiskt nog är det den begynnande industrialiseringen av området som till sist blir det gamla slottets undergång. Under andra hälften av 1800-talet grundas ett antal stora ölbryggerier i Stockholm och det var också för ett sådant som Jean de la Vallées skapelse till sist fick ge vika kring 1890. Delar av bryggeriet står än i dag kvar som ett industrihistoriskt monument mitt ibland den nya bebyggelsen som finns på Hornsbergs strand.

I de efterforskningar jag gjort om Stora Hornsbergs historia har det visat sig förvånansvärt svårt att hitta någon dokumentation i form av fotografier som visar hur slottet såg ut strax innan det revs. Det finns däremot ett rikhaltigt material om det efterföljande bryggeriet trots att verksamheten inte blev särskilt långvarig. Det verkar tyvärr inte som någon större möda gjordes för att dokumentera Stora Hornsberg i bild innan slottet skattades åt förgängelsen fastän fotograferandet i början av 1890-talet inte längre var någon exklusiv sysselsättning. Trots de 250 år Stora Hornsberg existerade verkar alla spår av slottet har försvunnit i glömskan. I samband med byggandet av det nya bostadskvarteret blottlades för ett par år sedan några gamla murar och det spekulerades om det var rester från rivna delar av bryggeriet eller om det faktiskt var en del av grunden till slottet. Mig veterligen företogs aldrig någon arkeologisk undersökning utan grävskoporna fick ta hand om av vad som kan ha varit de sista resterna av Stora Hornsberg, slottet som försvann.

 

//MH

Faktaruta