Gustav III:s paviljong ger ny kunskap om 1700-talets inredningskonst

 

Som en till väggarna anbringad poesi - så kan man beskriva utsmyckningen av Gustav III:s paviljong på Haga, uppförd åren 1789 - 92. Allegorier och symboler inbjöd kungen och hans gäster till medskapande och vitter lek. Till gestaltare av interiörerna hade Gustav III utsett Louis Masreliez, en av det svenska 1700-talets mest bildade konstnärer, en veritabel peintre-philosophe. Figurer och motiv hämtades från antika förebilder men kombinerades på ett medvetet sätt för att uttrycka olika budskap, både öppna och fördolda.

 

Thérèse von Lampe rekonstruerar dessa budskap och presenterar två tolkningsförslag i sin avhandling som hon nu lägger fram vid Konstvetenskapliga institutionen. Först prövar hon olika politiska och kulturella meningar på utsmyckningen i de nio officiella rummen, meningar som antas vara riktade till både samtiden och eftervärlden. Denna första granskning söker oförtäckta budskap och visar att Gustav III hyllas som hjältekonung, konstmecenat och en Augusti like. Därefter följer ett esoteriskt tolkningskapitel där Thérèse von Lampe fördjupar meningen och använder kunskap om mystiska läror för att uttolka hemliga budskap i samma motiv. Denna senare granskning motiveras av det kända intresset för mystik i 1700-talets kungahus. Gustav III var Frimurareordens protektor, och att han var intresserad av alkemi och andra översinnliga läror är sedan tidigare belagt.

Gustav III:s paviljong på Haga

Gustav III:s paviljong på Haga

 

Vidare visar Thérèse von Lampe att kompositionerna låter sig utläsas in i minsta detalj och även att motiven har stått sig över seklen. Utsmyckningens mening är än idag avläsbar för dagens humanist. Utan instuderad kunskap kan dagens betraktare dock sägas avläsa motiven som stråkdrag på ett instrument som saknar resonansbotten - och som en viktig infallsvinkel hävdar hon att "skapande fantasi" också krävs av åskådaren. Hon vill visa att förmågan att associera värdesattes högt vid 1700-talets slut, att espri är en förutsättning för en korrekt avläsning av dåtidens inredningskonst.

Avhandlingen behandlar en dekor som är av stor betydelse i den svenska konsthistorien. Gustav III:s paviljong är ett av de bäst bevarade lustslotten i Sverige - och i Europa - och utsmyckningen anses vara Louis Masreliez' främsta skapelse. Inredningen av paviljongen har inte tolkats som betydelsebärande tidigare, inte som helhet, och har inte heller granskats esoteriskt. Analyserna i detta arbete bidrar därmed med helt ny kunskap om 1700-talets inredningskonst och kan ses som en nyckel till denna och andra samtida rumsinredningar.

Doktorsavhandlingens titel: Det skapande rummet. Bildutsmyckningen i Gustav III:s paviljong på Haga. Två tolkningsvägar. Avhandlingen innehåller 316 sidor med 200 ill. i färg och sv/v.

Författare f.n. okänd, artikeln från 2008 eller tidigare.