Doft eller odör - en essä om synen på hygien förr och nu

 

I vår kliniskt rena nutid råder ett i det närmaste luktfritt ideal. Mindre angenäma - och till stor del naturliga - dofter får oss känsliga moderna människor att rynka på näsan. Det går dock ingen rak linje från en illaluktande forntid till vårt deodorantiserade tidevarv: till exempel luktade 1600-talet sämre än 1400-talet.

Under antiken uppfördes många allmänna badanläggningar främst i det romerska riket, men i och med kristendomens intåg blev vi återigen lortigare vilket betraktades som ett tecken på sann asketism.

 

Arvet efter antiken
En del av den antika badkulturen överlevde emellertid ända in i medeltiden i form av små tvättrum i slott, herrgårdar och kloster. under sent 1200-tal fanns det hela 26 offentliga bad i Paris. Badet sågs främst som en ritual (till exempel före en större middag), men senare i samma sekel förstärktes även den hygieniska aspekten. Annars tvättade man sig i ordets rätta bemärkelse, rätt ytligt. Författaren Henri de Mondeville rekommenderar hur man får en frisk andedräkt genom att tugga anis, lakritsrot, kummin eller kardemumma och att man bör parfymera sina nytvättade kläder med viol eller irisvatten.

 

Smutsen ökar
Under 1500- och 1600-talet blev renligheten allt sämre: man tvättade helt enkelt det som syntes såsom ansikte, händer och kläder. Denna hygieniska försämring har orsak i den fruktade syfilisens framfart under 1500-talet. Man var emellertid även dunkelt medveten om att sjukdomar kunde spridas också genom luften.

Tre sätt
De tre åtgärderna för en ren människa var:
1. Torkning med duk eller tvättlapp. Kli eller andra pulver ströddes i håret och fick verka under natten för att sen kammas ut på morgonen.
2. Parfymerat puder, parfym eller en blombukett.
3. Linnesärk, vilken bars närmast kroppen och byttes ofta.

Under 1700-talet blev otäcka lukter inte bara vämjeligt utan också farligt: smuts, odör och sjukdom fick nu ett samband. Man parfymerade rummen med utplacerade potpurrikrukor och parfymlampor. I Stockholm under 1790-talet köptes dessa essenser i Alexis Hesses Parfymerihandel eller i Parfumerie-Magasinet mittemot "Princessans Palais". I bättre hem fanns det ofta både handkanna, tvättfat och bidé. Sminket avlägsnades med speciella skrapor.

Ny renlighet
Befolkningsexplosionen i storstäderna drev fram en ny syn på renhållning och hygien. Gator och torg rensades och spolades regelbundet med vatten. I pris under en natt 1786 förde man bort tusentals lik från de överfulla kyrkogårdarna och grävde ner de ruttnande resterna utanför staden. Detta måtte varit en makaber syn! Man sökte även öppna stadsbilden så att vinden kunde blåsa igenom. I Paris hade man till och med planer på att sätta upp ett slags enorma "äggvispar" som skulle röra om den stillastående luften! Visste ni förresten att den första vattenklosetten uppfanns i slutet av 1770-talet i England - "the Bramah Valvet Closet"! Den bestod av en vattenfylld skål. Först i nästa sekel kom dock dess verkliga genombrott då även rörmokeriet utvecklads. Detta skulle också medföra en ökad vattenförbrukning. Före vattenledningen använda stockholmaren tjugo liter vatten om dagen. När avloppen så småningom infördes dimensionerades dessa för femtiosex liter om dagen. Detta kan jämföras med vår moderna förbrukning på tvåhundra liter.

 

Karbad

Nakenhet
Som en viktig parentes vill jag även nämna synen på utomhusbad och badandet i kar under upplysningen. De allmänna baden under 1600- och 1700-talen fyllde mer ett sällskapligt (och för all del ett erotiskt!) behov. Nakna badande människor sågs som mycket förargelseväckande.

 

Goethe och några unga grevar Stolberg plaskade runt en sommar 1775 i en tysk tjärn, i sann Rousseusk anda ("man måste försöka försätta sig i ett naturtillstånd").

Detta orsakade en skandal av sådant format att sällskapet brådstörtat måste resa vidare! Fanny Burney skriver år 1780 angående badande kvinnor: deras huvuden är visserligen täckta med en huva men blotta föreställningen att bli sedd i en sådan situation av vem helst som behagar titta, är taktlös." Så tidigt som omkring 1750 i Margate, England, fanns de hästdragna "Beale's Bathing Machines", som drog ut de pelerinförsedda damerna i vattnet, där de sen diskret kunde glida ner i vattnet eller bli doppade däruti av en badfru!

Badklädsel
För den händelse att man absolut måste bada så fick inte badsärkarna vara för tunna eller ljusa. År 1758 anbefalldes badklädsel (herrar och damer) i följande utförande: "Tunt vitt tyg är inte lämpat till detta eftersom det smiter åt om kropp och därigenom visar dennas hela beskaffenhet, utan man skall istället använda oblekt tyg eller rentav hamptyg. Kvinnopersoner skall också låta göra en sådan badsärk. Andra använder ingen särk utan skyler överkroppen med en kåpliknande överrock och därtill nyttjar de en ofodrad underkjol av bomull eller parkum." Dessa särkar knöts sen med "band i halsen eller om kroppen" så att det inte gick att se in nånstans. När drottning Marie Antoinette karbadade iklädd en lång flanellsärk, ville hon endast ha två tjänarinnor närvarande. Hon lät en tjänarinna hålla upp ett skynke framför sig då hon steg upp ur badbaljan för att inte visa sin nakna kropp i det åtsmitande vita tyget.

1800-tal
1800-talet kom att betecknads av en nästan manisk renlighet: man vädrade ständigt, ingen tobaksrök fick förekomma inomhus och köen förlades så avsides sällskaps- och boningsrum som möjligt. För första gången sen medeltiden byggdes enskilda tvättrum, men nu även med lås. Synsättet på dålig lukt har varierat genom tiderna. Lukternas betydelse kan tolkas ifrån ett socialt teckensystem: de upphöjda i samhället har alltid omgetts av en verklig eller skenbar väldoft som en effektiv barriär mellan klasserna eller kulturerna.

 

Madeleine Lagercrantz, 2002