Gustafs Skåls Hemsida

Sällskapet Gustafs Skål bildades år 1993 av f.d. medlemmar från existerande eller utslockande 1700-talsföreningar i Stockholm,  och utkom med en första medlemsskrift samma år  (8 eller 9 utgåvor mellan 1993 och 2002). Ansvarig utgivare  var vår mångårige, mycket kompetente och uppskattade  ordförande Erik G Olsson, och den grafiska produktionen stod Mats Larsson och Erik för tillsammans.

Vi var mellan 16 och 35 år gamla men nu betydligt äldre, även om återväxten verkar god!

Första numret bestod av 16 fotostatkopierade blad inkl. foton/bilder,  och sändes per post till de omkring 15 medlemmar vi då bestod av.  Sista numrena var dock av bättre kvalitet, då vi genom Mats fick tillgång till ett mer proffsigt tryckeri.

Saxat ur denna första utgåva:

"Behöver man verkligen en styrelse och en bunt stadgar bara för att gå ut  med kompisarna i Hagaparken iklädda 1700-talskläder?

- - -

Naturligvis behöver man inte en massa papper för att kunna vara vänner, men en förening är så mycket mer än det", skriver Erik.

Vidare skriver han att "om någon vill hylla upplysning och tolerans och den Konung som var dess främste försvarare är han välkommen att göra detta, och om någon vill uppleva Bellmans mångkulturellla Stockholm eller om någon bara vill ta fasta på ordet "skål" är han lika välkommen!"

Vidare göres reklam för "damernas musikaliska salong", att lära sig laga mat och att spela fjäderboll i dräkt.

Haeffners "Electra" sändes i radion den 4:e December och vår förening  gjorde stor succé som statister i en fransk dokumentär om Drottningholmsteatern.

Dåvarande och då nyligen tillträdda konstnärliga ledaren för Drottningholmsteatern  - den år 2009 ledsamt nog bortgångna hovsångerskan Elisabeth Söderström -  axlade rollen som Sällskapets höga beskyddarinna, och under en premiärfest på Drottningholmsteatern passade personer ur vår styrelse på att uppvakta henne med  sång, blommor och hyllningstal, samt ett porträtt målat av vår Ludvig Strömblad; allt ackompangerat av Ulf Ragnarssons luta.

Erik G Olsson fick äran att framföra talet och här är det:

" Min sköna Fru!

I afton har vi sett ridån gå upp för ny epok på Drottningholmsteatern.

Låt oss nu förära Eder denna magiska spegel mot sjuttonhundratalet.

Dessa rosor kommer endast stå en kort tid. Den korta tiden vill de emelllertid påminna om de betydligt praktfullare blommor som framledes lysa i Edra fotspår här på Drottningholmsteatern.

I denna förtrollande teater dväljes de skimrande skuggorna av en snillrik Drottning och en stor Konung som beständigt höll den svenska musan under sitt beskydd.

Nu har denna musa kallat Eder att vakta en av dess skönsta skatter.

Kanske skall Ni här även möta skuggan av en annan prästinna i detta tempel, en annan Elisabeth...

Edra ögon skola då mötas i ett samförstånd, ty se, mellan fruarna Olin och Söderström gå en osynlig tråd trädd med pärlor, vilka bilda ett praktfullt smycke kring musans hals. Vi vilja på detta sätt framföra våra varmaste lyckönskningar till Eder."

Vidare recenserades den ungdomliga "Una cosa rara" på samma teater, med Lena Nordin i huvudrollen.

Jag själv skrev om hypnos (mesmerism), Erik skrev om statskuppen 19:de augusti 1772, och om den s.k "halsbandsaffären" i Frankrike, och om "Solen och Nordstjernan", och Henrik Gartz skrev om "Att kläda sig gustavianskt".

Jag citerar den sistnämnde:

"På Gustaf III:s tid hade en ståndsperson minst två skiljaktiga sätt att vara klädd på. Det ena var att vara uppklädd i epokens officiellla dräktskick som hade Frankrike som ursprungsland, och som damer och herrar i otaliga varianter bar som högtids-, hov-, fest- och aftondräkt i största allmänhet.

Det är denna typ av klädsel man allmänt förknippar med 1700-talet.

Det andra sättet att klä sig var på franska 'negligé', och till detta begrepp räknas alla andra typer av dräkter som riddräkter, promenaddräkter, förmiddags - och hemmadräkt, resedräkt....

Under andra halvan av Gustaf III:s regeringstid blir res - och promenaddräkter ett självständigt mode i sig, och som speglade de borgerliga och lantliga ideal som präglar det sista decenniet före den franska revolutionen och tiden därefter.

Det mer traditionella aristokratiska franska hovmodet bärs dock  vid alla högtidligare tillfällen ända fram till till dess revolutionen gör slut på förebilden i Versailles.

I Sällskapet strävar vi efter att, efter råd och belägenhet, hålla dess olika dräktbruk i åtskillnad för att på så sätt markera en skillnad på högtidliga och festliga tillfällen, t ex 19:de Augusti, teaterbesök och de stora festerna på Beatelund, och anspråkslösare sammankomster såsom picnics, promenader, krogbesök, o dyl.

Dessa två olika sätt att klä sig är egentligen inte möjliga att kombinera; lika lite som frack och joggingbyxor är idag, vilket man bör tänka på när man skaffar en 1700-talskostym.

Naturligtvis kan inte alla skaffa sig båda dessa typer av dräkter, det viktigaste är att man vet vad man har på sig och när man bär vad. Då är det också möjligt att med enkla medel anpassa sig efter tillfället."

Detta var ett smakprov från vår allra första medlemstidning alltså, och jag tycker vi håller måttet och mer därtill idag.

Mer kommer 'peu en peu' här på sidan,  från nästföljande nummer!

Votre

Madeleine Lagercrantz (medlem sen begynnelsen)