Stockholmsnatt
|
Gatubelysning tycks ha kommit till Stockholm de sista åren på 1600-talet. Slottsbranden hade tvingat kungafamiljen att flytta ut till Riddarholmen och nu måste deras väg dit lysas upp. Under 1700-talet införs sedan allmän belysning. Detta betyder inte att hela staden strålade upp. Det är först på 1930-talet som vi får en nattbelysning som kan jämföras med dagens. På 1700-talet var det oljelyktor som satt monterade på husväggarna. Kattögon kallades de eftersom de gav ifrån sig precis så mycket ljus att man såg själva lyktan. |
En välplägad herre på väg hem längs Österlånggatan år 1808. Betjänten med lyktan är en självklar ledsagare. |
Även om man var noga med dessa sysslor var risken ändå stor att lågan slocknade. Vinden kunde blåsa ut den och veken kunde drunkna i sin oljekopp. Många husägare bötfälldes också för att de inte följde reglementet.
Ett osäkert företag
Med en sådan belysning blev nattvandrarens promenad ett osäkert företag. De kullerstenslagda gatorna var hala och mörkret gjorde dem inte säkrare. Att folk inte klagade i sina dagböcker och brev kan inte ha berott på att de trivdes med mörkret utan snarare på att de inte kunde tänka sig något annat.
Planering
Det var svårt att ge sig ut i natten. Det fodrade planering. Man kunde inte bara kränga på sig kappan och springa på visit utan att först ha tänkt igenom hur man skulle ta sig hem. Lyktorna hölls bara tända fram till klockan ett och sedan fick man förlita sig på månljus eller låta sig följas av en betjänt med lykta.
Mörksens gärning
Natten var inte en tid då människor skulle vara ute och nattvandraren betraktades med rätta med stor misstänksamhet. Detta var en tid då dagsljuset utnyttjades till arbete och människor stöp i säng uttröttade vid mörkrets inbrott. Den som inte sov på natten måste det alltså vara något fel på. Under hela 1700-talet fängslade stadsvakten alla nattvandrare som inte kunde legitimera sig. Bara det faktum att de var ute var anledning att misstänka brott.
Lykttvång
Lyktan var ett måste på 1700-talet. Under den Reuterholmska regimen var det till och med föreskriven i lag. Utan lykta blev man helt osynlig för stadsvakten. Försök gjordes att kringgå lagen genom att använda blindlyktor där ljuset kan skärmas av med luckor, men snart förbjöds både tillverkning och innehav av sådana.
Erik G Olsson
Redaktionen på Gustafsskal.se består av ett antal medlemmar som ideellt bidrar med text och bilder.