Svordomar
|
Hela världen är skit, utropar Bellman. Historiska kraftuttryck är ganska svårfångade. I en tid då skrivmateriel är dyrt brukade man inte fylla papper med fula ord. Lusläser man Bellman kan man få fram ord som hundsfott och kanalj, men mycket mer blir det inte. Ändå tycks fula ord och glåpord vara lika gamla som språket självt. Även om svordomar och tillmälen hör till det normala skriftspråket har arkeologerna hittat tillräckligt många för att kunna konstatera att fult språk är lika gammalt som skrivkonsten. |
Du kan inte passera som |
Konventioner och regler
Fula ord är kanske inte en accepterad del av språket, men man kan inte komma ifrån att de utgör en viktig del av det. Som allt annat språk omges de fula orden av ett strikt regelsystem. Det som gör det hela lite komplicerat är att det fula språkets regler inte är nedtecknade. Alla människor vet dock att reglerna finns. Man kan inte svära hur som helst.
Vårt sätt att använda svordomar beror på vår kultur och vår sociala tillhörighet. En felaktig svordom ställer dig direkt utanför den sociala gemenskapen. Samma sak gäller naturligtvis vid resor i tiden. Du kan inte passera som 1700-talsmänniska utan att kunna svära tidstroget. Tyvärr är det svårt att rekonstruera fult språk. Något regelverk går knappast att sätta upp.
Grundregler
Fult språk hämtas från tabubelagda områden. I de indoeuropeiska språken kommer de fula orden främst från tre huvudgrupper: religiösa tabun, sexuella företeelser och avföring. Vilken av tabugrupperna som dominerar är olika i olika kulturer och tidsåldrar.
Tidig svenska
Vikingatidens svärande och okvädande hade framför allt kretsat kring sexuella tabun såsom sexuell oförmåga och homosexualitet, men i och med Sveriges kristnande kom religiösa tabun att ersätta dessa. Ord som idag har förlorat sin kraft och nu bara uttrycker mild förvåning som jesus, himmel och gud var grova svordomar. Vid femtonhundratalet och reformationen börjar vi främst att svära vid helvetet vilket vi sedan fortsatt med i det här landet.
|
Satan, Fan och Djävlar |
|
Däremot användes de inte som utrop och svordomar som man ibland hör idag. I franska språket används som bekant könsord som mildare svordomar, men detta är en sida av franskan som inte lär ha nått hit på 1700-talet. Hedvig Elisabeth Charlotta omnämner kungens påstådda homosexualitet som något vi nordbor kringgår med tystnad men som sydlänningarna skämtar om.
En fjärde tabugrupp
Ett gammalt ord som har bevarats i våra grannländer är pocker, d.v.s. smittkoppor och då har vi kommit in på en fjärde ovanligare tabugrupp nämligen döden och dödliga sjukdomar. Idag har ordet en mycket svag karaktär. I danskan hva Pokker?, d.v.s. va' fan? och i norskan pokkers stor som är synonymt med jävla stor. Den typen av konstruktioner verkar dock inte ha använts i 1700-talets svenska. Kungen åt pokkers! är dock en tidstrogen svensk formulering och en ganska grov sådan.
Som avslutning vill jag återigen säga att det här inte gör anspråk på att vara en heltäckande kartläggning av 1700-talets fula språk. Det går säkert att vaska fram fler enstaka ord ur texter från tiden, men något regelsystem lär vi inte kunna konstruera.
Erik G Olsson
Redaktionen på Gustafsskal.se består av ett antal medlemmar som ideellt bidrar med text och bilder.