Gustafs Skåls Hemsida

Erövringen av Mont Blanc

I alla tider har Alpernas mäktiga bergskedja varit ett svårforcerat hinder för resande mellan Nordeuropa och Italien. Vägarna var smala och ofta dåligt underhållna och bergspassen under stora delar av året oframkomliga.

Naturvetenskapernas framsteg
Med upplysningstidens genombrott och naturvetenskapernas framsteg blev bergskedjorna också något som kunde utforskas och kartläggas, inte minst ur geologisk synvinkel. Det var därför som den unge schweiziske vetenskapsmannen Horace-Bénédict de Saussure 1760 bestämde sig för att försöka bestiga Alpernas högsta berg Mont Blanc på drygt 4.800 meter för att på dess topp kunna genomföra de mätningar som han bedömde nödvändiga för jordskorpans kartläggning.

Han hade tidigare varit på ca 2.500 meters höjd men det hade inte givit honom den överblick han ansåg nödvändig. Att behöva nå den nästan dubbla höjden innebar att svårighetsgraden ökade nästan exponentiellt. De Saussure började därför söka efter erfarna bergsguider bland lokalbefolkningen i Chamonix som kunde visa honom en lämplig väg upp till toppen på Mont Blanc som för övrigt fram till 1792 tillhörde kungariket Sardinien. Hur som helst visade det sig betydligt svårare att hitta en framkomlig väg än de Saussure först anade. Ett otal försök gjordes under en lång rad av år under sommarmånaderna, den enda årstid då vädret var någorlunda stabilt. Det är överflödigt att påpeka att dåtidens bergsguider inte hade tillgång till någon modern alpinistutrustning, utan varma kläder och god fysik fick räcka.

Genombrottet
Sommaren 1785 gjordes dock ett genombrott då en expedition under de Saussure och Bourrit trodde sig ha funnit passagen över en bergskam som skulle leda dem vidare till toppen. Sommaren därpå utgick samtidigt två expeditioner som på den föreslagna vägen båda lyckades nå en platå på 4.300 meter, d.v.s. endast 500 meter nedanför toppen. En av deltagarna, Jacques Balmat, hade ofrivilligt fått övernatta på hög höjd sedan han kommit bort från gruppen. Hans erfarenhet visade dock att det var fullt möjligt att överleva den nattliga kylan på berget bara man visste hur man kunde finna lämpligt skydd.

Balmat och hans vän Michel Paccard var nu övertygade om att den sista biten av vägen till Mont Blancs topp låg öppen för dem och en månklar augustinatt 1786 bryter de upp från Chamonix och lyckas på kvällen samma dag efter en bitvis riskabel klättring nå Europas tak på dryga 4.800 meter. Belöningen var en hänförande utsikt som ingen människa tidigare hade skådat. De Saussure hälsade nyheten med lättnad och nästan exakt ett år senare kunde han själv i spetsen för en stor expedition som medförde stora mängder mätutrustning och instrument börja genomföra de undersökningar han snart 30 år tidigare hade föresatt sig. Det skulle dock dröja ännu mycket längre innan bergsbestigning blev en sport för blaserade storstadsbor som önskade söka lite spänning här i livet.

Mathias Henricson, 2003