Gustafs Skåls Hemsida

Hård lag mot dueller

Dueller var i gamla tider ett inte ovanligt sätt för adelsmän att utkräva rätt och försvara sin heder. Detta sätt att lösa meningsskiljaktigheter hade tyvärr en stor brist - det var ju inte säkert att den som hade rätt också var den bästa fäktaren.

Olika länders rättssystem hade olika syn på dueller. I vissa länder sågs de som privata uppgörelser mellan de inblandade, som rättsväsendet skulle hålla sig borta från.

eller att anta en utmaning, utan att en duell kom till stånd, bestraffades med tjänstens förlust, 2000 dalers böter samt landsförvisning. De som dömts för brott mot duellplakatet var vidare undantagna från de amnestier, som brukade utfärdas i samband med bland annat kröningar. Duellplakatet visar att även ädlingar kunde få mycket hårda straff trots att de i kraft av sina privilegier stod över den vanliga lagen.

Ärekränkning och vanheder
För att duellförbudet skulle ha avsedd verkan måste det finnas en annan möjlighet för en adelsman som ansåg sig kränkt att få upprättelse; den "beskymfade" skulle "undfå reparation och förnöjelse". Adelsmän förbjöds att förolämpa ståndsbröder eller ge sig på dem handgripligen eller med spottloskor. Vidare åtog sig hovrätterna ärekränkningsmål mellan adelsmän. Den som blev dömd för att ha tillfogat en ädling vanheder miste sin tjänst, fick göra offentlig avbön och böta.

Anledningen till den stränga synen på dueller framgår av lagtextens inledning där Kongl. Maj:t uppmanade Ridderskapet och Adeln att till fädernelandets försvar visa sin mandom och tapperhet emot Riksens fiender, hellre än av hämnd, girighet och grundlös och gudlös inbillning förlusta sig med oenighet och trätor.

Nästan alla officerare var adliga och ädelt blod skulle flyta på slagfälten och inte slösas bort i dueller. Bakgrunden till duellplakatet var alltså nationalekonomisk och försvarspolitisk. Plakatet uttryckte den gamla synen på adelsmän som en krigarkast.

Utmaning på duell
Ändå fanns det förmildrande omständigheter även i duellmål. Som sådan brukade anses att uppgörelsen kommit till i hastigt mod. (En sådan duell kallades rencontre). Vid riksdagarna hände det att adelsståndet lyckades få med de andra stånden på att begära nåd för dömda duellanter. Att lagen fick avsedd verkan, alltså minskade antalet dueller, är nog troligt.

Bland Jakob Magnus Sprengtportens papper i Uppsala universitetsbibliotek finns en skriftlig utmaning på duell från honom*. Vem den riktade sig till är inte känt. Generallöjtnanten Sprengtporten, en av Gustav III:s medhjälpare vid revolutionen 1772, var paranoid och hade många inbillade fiender som så småningom blev verkliga, eftersom han försöljde dem.

Brevet visar hur en utmaning kunde formuleras:
"Du infama niding, om du har så mycket hjärta i ditt bröst, som du har infamie i din själ, så möt mig i skogen emellan Sålna kiörka och Nortull. Gå sielfva landsvägen precis half 3 idag eftermiddag att med värja eller pistol i näfven försvara dina infama missgärningar och därför få din förtjenta lön ... Om någon vill vara din secundant så låt honom följa med men ej mer än en ..."

Utmaningsbrevet avslutas med att den utmanade, i fall han inte dyker upp, inför hela världen ska vara "en infam jeanfoutre", en struntkarl! Eftersom brevet finns kvar bland Sprengtportens papper är det troligt att det inte överlämnades. Det skulle vara dumt att lämna efter sig ett sådant bevis, insåg kanske den gamle bråkmakaren.

Lasse Schulze, 2003
*UUB 625 Fol