Vinets och kyrkans historia går hand i hand. Ända fram till medeltiden var det munkar som odlade vin och det välsignade vinet dracks under mässan. Champagne är det nordligaste av de franska vindistrikten och fick sin unika ställning då geografins och historiens vägar korsades här.

Klodvig I, Frankrikes förste kung, smordes med vin från Champagne en julkväll år 496. Mellan 898 och 1825 kröntes Frankrikes kungar i staden Reims, i Champagnes hjärta. Från 1100-talet och framåt började Champagnedistriktets rykte att spridas utanför landets gränser och vinernas prestige växte stadigt. Allt eftersom de steg i berömmelse och uppskattades av världens storheter, blev det allt vanligare att servera champagne vid stora evenemang.

Dom Pérignon - champagnens fader
Champagne har tidigt rykte om sig att producera kvalitetsviner, men fram till 1600-talet var vinerna stilla, dvs utan kolsyra. Munken Dom Pierre Pérignon (1638-1715) räknas som den moderna champagnens fader. Att Dom Pérignon ska ha uppfunnit champagnen är dock en sanning med modifikation. Hela sitt liv ägnade han nämligen åt att finna ett sätt att slippa bubblorna.

Dom Pérignon (1638-1715)

Mindre känd är Johan Joakim Agrell (1701-1765) och visst, lika lite som Romans kan man kalla hans musik för gustaviansk eftersom hans levnadsbana inföll för tidigt och han gjorde dessutom en "omvänd" karriär, det vill säga lämnade Sverige i unga år för att skörda sina musikaliska lagrar på kontinenten.

Det är inte mycket känt om Johan Agrells uppväxttid, men vi vet att han föddes 1701 i Löth, Östergötland och att han gick i skola i Linköping i vars domkyrka han gjorde sina första musikaliska lärospån. Därefter studerade han åren 1721-23 i Uppsala och enligt vad som påstås skall han ha fått lektioner av den från England nyligen hemkomne Roman, men det har aldrig gått att belägga. År 1723 uppmärksammades den unge Agrell i samband med en konsert i Stockholm av kungens yngre bror, prins Maximilian av Hessen som var på tillfälligt besök. Agrell fick erbjudande om tjänstgöring i prinsens orkester hemma i Kassel, ett erbjudande som måste ha varit svårt att motstå med tanke på den knappa arbetsmarknaden i Sverige.

Johan Joakim Agrell
(1701-1765)

Redan under sin livstid pekade Gustaf III ut de kläder som skulle sparas för eftervärlden. Sammantaget rör det sig om ett 30-tal dräkter som speglar Gustaf III:s liv och Sveriges politiska och kulturella historia under den gustavianska eran. Ett monument i dräkter som inleds med "christningskläderne" och via bland andra bilägersdräkten, kröningsdräkten, revolutionsuniformen samt ett urval olika modeller av den svenska dräkten avslutas med maskeraddräkten från den ödesdigra maskeradbalen den 16 mars 1792.

Dräktparaden visades i sin helhet i utställningen Kläder för tid och evighet 1998 efter ett treårigt forskningsarbete av Lena Rangström. - Det var jättespännande och det ledde till en delvis ny bild av Gustaf III, säger Lena Rangström till Svenska Dagbladet.

Lena Rangströms kulturhistoriska insats har resulterat i ett antal uppmärksammade utställningar och böcker och inte minst i det pris, Svenska Akademiens gustavianska stipendium "för betydelsefulla bidrag till utforskandet av den gustavianska tidens historia", som hon nyligen fick. - Det var en glädjechock, stipendiet är ju ingenting man söker, säger Lena Rangström till Svenska Dagbladet.

Svenska Akademiens gustavianska stipendium har tilldelats Lena Rangström, 1:e intendent vid Livrustkammaren.
Foto: Göran Schmidt, Livrustkammaren.