av Gert Alenhall, skräddare och kostymansvarig på Ostindiska Companiet och Ostindiefararen Göhteborg

Tanken med att klä ostindiefararen Götheborgs manskap och kringpersonal i historiska dräkter är att förstärka den historiska känslan som vi vill förmedla och ge besökare en helhetsbild av skeppet och dess besättning. Dräkterna bärs vid officiella besök i hamnar och publika evenemang.

Det finns människor idag som gärna vill sätta likhetstecken mellan kvinnoförtryck och 1700-talet, och till dem riktar sig denna skrift författad av en av det sena 1700-talets stora skalder och poeter - Thomas Thorild.

Jag vill visa detta inte som ett överslätande av den ojämlikhet som visst kunde råda i stort, men som en fingervisning om att det faktiskt fanns de som hade en tämligen modern syn på jämlikhet.

" Man bör icke undra, att karlarna, vars högsta oskicklighet både att tänka och att styra sig själva är av världens historia så klar, att de, med sina hårda senor och ynkliga vett, icke sett hos Kvinnorna något stort mer än kjortlarna; icke märkt att den ädla varelse som hette Hon allraförst hette Människa; och icke förstått att den lilla olikheten av kön var en blott skugga emot den stora likheten av Förstånd och Hjärta, det är av Mänsklig Dygd och Värdighet.

I det forntida Egypten var solfjädern ett kungaemblem. På 1500-talet kom solfjädern till Frankrike och sedan vidare till andra länder, oftast som en vippa strutsfjädrar.Mot slutet av samma århundrade infördes den veckade solfjädern från Kina och Japan och kopierades i Europa, Det blev sedan den slutgiltiga formen för en solfjäder.

Under rokokotiden var solfjädern ett verkligt lyxföremål. Spröten och ytterskivorna gjordes av elfenben, pärlemor, sköldpaddsskal och guld. Sidenet/papperet ornamenterades med handmålade blommor, landskap, amoriner, nymfer, herdar och herdinnor.

Inom Sällskapet försöker vi tala någorlunda kultiverat när vi råkas, även om vi inte förväntas tala 1700-talssvenska, vilket vi ju inte heller har kunskaper om i större utsträckning.

Vi har det skrivna ordet bevarat genom 1700-talets litteratur, dagböcker och brev, men när det kommer till talspråket är det inte lätt att veta hur det egentligen lät. Det har ibland beskrivits som en variant av finlandssvenskan med dess öppna 'a:n' (som i 'fan'!). Bevarade bandupptagningar från första delen av 1900-talet  (från svenskbygder i bl a Ryssland och Amerika), ger en viss uppfattning om talspråket förr, även om det långt ifrån kan verifieras  att det var så det lät för 200 år sen.

För att göra våra konversationer så tidstrogna som möjligt är det dock bra att vara bekant med några av de ord och uttryck som vi kan använda och använder, och jag har då tagit hjälp av ordförklaringarna i "Bellman - en antologi av Göran Hassler, illustrationer av Peter Dahl", bokförlaget En bok för alla, 1989.

Kanske någon annan vill ta på sig att skriva liknande ordlista ang. sömnad, dräkt, mat, dryck  etc? Något av detta "slinker med" även här dock.

Gudar, gudinnor och bibliska gestalter, kräver också en särskild ordlista. De var allmänt kända för dåtidens människor; särskilt Bibelns alla personer.